Jag heter Peter Sager,
är född i Småland och uppvuxen i Stockholm. Min väg har till det yttre varit allt annat än rak, men måleriet har alltid varit en viktig del av mitt liv.
Efter konststudier på 60-talet under lärare som Arne Isacksson, Georg Suttner och Peter Dahl gick jag på 70-talet igenom Berghs utbildning till reklamtecknare för att därefter försörja mig som gitarrist och låtskrivare i turnerande rockband.
Större delen av 80-talet ägnade jag åt akademiska studier inom religionsfilosofi med inriktning på mystik och metafysik, så småningom som doktorand i Uppsala under prof. Hans Hof. Men efter djupa tvivel på språkets möjlighet att handskas med tillvarons gåtor mognade beslutet att helt hänge mig åt måleriet: det ordlösa berättandet.
Att växa upp i staden tror jag har påverkat min syn på naturen, den blev aldrig något vardagligt. Skogen, träden och vattnen har förblivit laddade med mytologisk kraft, och det har haft en djup inverkan på mitt sätt att känna och måla.
Musiken har lärt mig mycket om kontrasternas samspel och uttryck. Och det filosofiska sökandet har tränat mig i ödmjukhet inför verklighetens outtömliga djup och rikedomar. De enklaste motiv är oändliga källor att utforska; en sten eller ett träd kan i lyckliga stunder avslöja mer av tillvarons mysterium än ett bibliotek av filosofisk litteratur.
Sedan början av 90-talet arbetar jag enträget, fjärran från alla modernitetens konstriktningar, med att skildra landskapets stilla liv. En lång rad separatutställningar har jag hunnit lägga bakom mig. Att ge kurser och försöka förmedla min syn på människan, naturen och måleriet har också varit, och är, en viktig del av min tid.
Att måla ett landskap är för mig något av en sakral handling, en stillsam hyllning till Ljuset och Livet i de former de tar sig inför oss. Samtidigt vill jag föra en lågmäld motståndskamp mot det raseri av bilder vi översköljs av idag. Vi behöver stilla punkter att stanna upp inför, stilla punkter som har något med vårt djup och vårt väsens ursprung att göra.